DET SISTA ORDET, DET FÖRSTA SÅRET

Nya sätt
Stäng

Nya sätt

Du är på väg mot nåt nytt bekant,
mot en plats där himlen sträcker ut sig som ett tuggummi,
mot en annan stil
Dom nya orden verkar fastna lätt,
ett skämt som en referens
Gamla fåglar får flyga ut som om ingenting hänt
In kommer jo och visst.

Men nånting bra blev lämnat kvar under sätet mot en annan stad
Letar efter nya sätt att säga samma sak

Du är på väg mot en ny panik,
mot en plats där svalor flyger lägre än de gjort förut,
mot ett lågtryck över bröstet
Och tankar slår ut som fyrverkeri mot gammalt och sånt som var sant
Du minns vad dom andra har sagt,
resten blev lämnat kvar i kylan i en annan stad

Som ett skämt blir till en vana, blir ett misstag som du tar tillbaks
Letar efter nya sätt att minnas gamla namn

Ett steg i taget mellan dom som har svaren
Raka vägen högt ovanför taken, flyger högt över staden
Ingen anar nåt

Det är det sista ordet
Det är det första såret,
som en röd tråd går det mot en helt ny tid bland åren
(Nya sätt att säga samma sak)

Stäng

Keratokonus
Stäng

Keratokonus

Märkligt vad som händer i en fantasi
Ensamma timmar flyter fort förbi
Kända mönster byter form, skiftar färg
Är det jag? Är det vi?

Det greppas efter tunna strån,
att få förklara hur det blev igår
Med tid som går, att efter timmar gå tillbaks
Tar försiktiga steg, korrigerar mitt fel

Det viskas med nervösa ord
Luften fylls av skuld och borden
Jag var där, du tänkte orden,
vi såg molnen som gick

Det talades om ögonen
Allt jag ville var nåt likadant
Så jag har kisat mig igenom stan
Tar försiktiga steg, korrigerar mitt fel

Vänder blicken mot ett otydligt mål
Du säger stanna, men jag ser hur du går
Kan inte vara, men jag vill förstå

Står och väntar på rätt verklighet
Vi får gå på det vi tror och det vi vet
Mot tillsammans, bort från ensamhet
Kan det bli nåt som var?
Är det du? Är det jag?

Stäng

Aldrig bråttom hem
Stäng

Aldrig bråttom hem

Hämtar ut jackan, lämnar in ett kvitto på en rolig kväll
Du har aldrig bråttom hem
Dom första tidningarna vet att du i hemlighet tar omvägar
Du har aldrig bråttom hem

Aldrig bråttom hem
Du väntar soluppgången
Har all tid i världen

Och jag ser att du struntar i regnet
att du väntar vid varje trafikljus
Du har aldrig bråttom hem
Som en följd av ord går mot en punkt i staden,
lämnar spår av meningen

Aldrig bråttom hem
Du väntar soluppgången
Har all tid i världen

Minns hur du tänker på dagen
Hur det brukar vara

Aldrig bråttom hem
Du väntar soluppgången
Har all tid i världen

Stäng

Du som jag talar till
Stäng

Du som jag talar till

Större ord än blåval, berg och evighet
lättare att stava, svårare att uttala
och jag häller dom som vatten på jorden
ser det gro, ser det gro

Jag har gått i sommarkurser i att vara lugn,
slippa springa i slow motion, som i drömmar
men jag fatta först till hösten hur för sent jag var
redan då, redan då

Men du, som jag talar till,
som jag sjunger för, adresserar
Men du, har du nån idé
hur vi bryter det tillsammans?

Testa nya smaker, testa form och färg
testa grönt, testa blues om du vågar det
Lär dig mer om hur man hittar rätt i städerna
lär dig mer, lär dig mer

Vi har båda sett varandra utan kläder
så vi saknar inte något perspektiv
men det mönster som vi följer längst med gatorna
är det vårt, är det vårt

Men du, som jag talar till,
som jag sjunger för, adresserar
Men du, har du nån idé
hur vi bryter det tillsammans?

Låt mig ändra mina koder
så du kan ta ut mig
ut ur bankerna
ut ur tankarna

Bort från ränta och realtid
bort från tillväxttänk
för vår egen skull
för vår egen skull

Och dom kallades för puckon när dom packades
Inför tronen och katedern, inför papporna
Men dom bröt det; vita vågor mot en klippas kant
inte så svårt, inte så svårt

Stäng


I EN STAD AV ORD

På andra sidan med ett synfel
Stäng

På andra sidan med ett synfel

Var det du, såg du mig
På andra sidan med ett synfel
men jag tror jag såg dig
Längesen sen sist men du är likadan
sen slottsskogen, sen sälarna

Jag minns bilden som filmen
och bomber föll,
ett p-hus blev en matsal
Jag minns ett snyggt hopp över borden
längst bak på en spårvagn

Ett tag till, djupare,
femtio meter ångest simmas vidare
Jag vill inte se, jag vill inte ha
den verklighet som stannar strax innanför himlarna

Nu har jag dansat för länge med samma tjej,
bjudit upp, upp, upp men ingen stoppar mig
Det var då, men då går fort,
i en annan verklighet är det det smartaste jag gjort

Jag hör orden, de flödar, de tar aldrig slut,
de allra elakaste sakerna som hittar ut
Bla, bla, bla, bla, jag vill inte veta,
alla fåglar som vill skrika i mitt öra

Ett tag till, djupare,
mot den djupaste delen som en dykare,
dit ingen kan nå
Men jag vill inte se, jag vill inte ha
den verklighet som stannar strax innanför himlarna

Ett p-hus blev en matsal
Längst bak på en spårvagn
De allra elakaste sakerna som hittar ut
Ett annat ljus, ett sätt att se, en annan verklighet

Ett tag till, djupare,
jag som aldrig tagit ett märke mer än baddaren
Men jag vill inte se, jag vill inte ha
den verklighet som stannar strax innanför himlarna

Stäng

Socialisation
Stäng

Socialisation

Du ville bli en fågel, flyga bort från alla städer
Du såg de andra när de lättade från marken, du var där
Du får gömma dina vingar under människornas kläder
De vill få dig att stanna kvar

Flyg förbi,
om du landar kan du bli som vi

I en bild om det underbara livet
Jag kan se, jag kan minnas vad det var du sa
Dina ord om din längtan bort från jorden
blir du den du ville vara

Han var tjugofyra år och skulle hitta nya världar,
ett ögonblick i tanken till en plats där allting lös
En ambition som sträcker sig mot himlen
möts av trötta blickar, möts av vuxna långa ord

Flyg förbi,
om du landar kan du bli som vi

I en bild om det underbara livet
Jag kan se, jag kan minnas vad det var du sa
Dina ord om en längtan bort från jorden
blir du den du ville vara

Stäng

Kapslar med ett frö
Stäng

Kapslar med ett frö

Jag har gett mig av till slut,
jag har tagit mig ut
Gamla vägar, gamla spår
men man glömmer fort,
glömmer bort
Jag har glömt bort vart jag varit,
vart jag är på väg

Jag har kapslar med ett frö
som jag satt i jord
När jag tänkte på nåt stort,
på min pretention
Jag har drömmar och visioner
om ett häftigt ljus

Stäng

Då kan jag bli ett hav
Stäng

Då kan jag bli ett hav

Kan du glömma mitt namn
fastän jag skrev det på en lapp,
fastän jag sa det minst tio gånger
så att det skulle sitta fast

Kan du släppa min bild
så att den inte syns,
så att det blir lätt igen
att forma en till

Då kan jag bli ett hav,
lugnt, så det syns
Jag kan minnas ditt namn
men om jag ser dig på en vagn
tar jag till andra ord
så jag förblir jag

Då kan jag bli ett hav,
lugnt, så det märks

Stäng

Eyjafjallajökull
Stäng

Eyjafjallajökull

Vrålar utan gräns men du hör inte vad du skriker,
du vill gå livet
Konsten är kubik av gradient och biltrafik,
vägen via skolor och sånt

Måla dina ord så vi fattar vad du menar,
fast vi vet redan
Vi vet redan allt om ditt manér och dina tankar,
utom det som ryms i orden

Stäng

I praktiken
Stäng

I praktiken

Dom fick lära sig att ställa krav
att förhålla sig, att sätta fart,
att fatta allt

Dom var nya, dom var bara barn
Båda brann och dom skulle,
måste klara av allt

Över torget där bussarna far
Bort mot stranden och färjorna
Längs med vägen där bilarna går

Vad dom ville eller skulle bli
presenterad i en tom teori,
skulle fylla den med allt

Det var inget som dom visste om,
inget som dom kunde sia om,
inte gissa alls

Över torget där vagnarna far
Över allt i stenarnas stad
Jäms med marken där mänskorna är

Stäng

Under bron
Stäng

Under bron

Vi levde jämsides med vägen,
långt bortom industri och städer
Mot en gemensam horisont
såg vi solen stiga
Våra föräldrar levde långsamt
och vi blev fostrade vid åkrar,
men så kom dagen då vi måste,
måste våga skina;

samla våra saker, ge oss av,
båda på buss ett-sextiosju,
mot stad och stadsplanering, gav oss av;
mot lägenhet och glädjerus

Det skulle bli vår första vändning,
du flytta in hos mammas släkting
som bodde ensam vid en bro
över älvens fradga
Jag fick ett rum på andra sidan
med lågt i tak och hög hyra,
och vi stod där kväll efter kväll
gjorde alltid samma;

teckna ord i vinden, små stora ord,
båda var lätta som granit,
som grus och sand i vinden, stora ord
som korsar älven och far hit

Jag ser dig, du väntar,
men snart försvinner du ibland
nya vänner, stora drömmar,
sällskapsspel och sedelklämmor
Jag vet det är för sent,
men om du väntar där vid bron
ska vi tillsammans finna tron

Jag gick mot skolan och mot ruset,
du gick som dykaren mot djupet,
så vi fick inte vara mer
i den gamla världen

Du packar dina saker, ger dig av,
jag blev en gråtande marschall
Som grus och sand i vinden, stora ord
Snart skulle sagan vara all
Vi möts på vattnet under bron

Stäng

Vinden/pojken
Stäng

Vinden/pojken

Högt över grus, över bilar,
över gamlestadens gatuljud
Stark som ett träd finner vinden lä;
aldrig att man hittar honom där

Pojken som försvann ville störta som en vårflod
men det var för långt till Afrikas horn
Långt till djuphavsro och taxin var för dyr så
han svalde det som hänt och gick tillbaks

För den ska bli en svala
men det är först om fyra år
Vinden är än en pojke

Se som han sprang, rädd för livet,
rädd för att han skulle fastna här
Snart så är han fri; vind och vårflod
Över bilarna och över grus

Stäng

Hur man gör
Stäng

Hur man gör

Vi levde i en text
som om det vore perfekt
Helt perfekt,
men en av oss måste bli man
Det blir man om man bor
i en stad av ord

Jag ville visa alla andra hur man gör,
som om det vore viktigt,
men fattade försent
att jag var ute försent,
för det blir man om man bor
i en stad av ord

Jag skulle visa alla andra hur man gör,
hur samma ord kan få ny innebörd,
så jag sprang som en komet

Jag flytta in i min gitarr
du fick nog hälften av allt,
som om jag vore förbi
Det blir man om man flyr
till en stad av ord

Jag ville visa alla hur man gör,
hur samma ord kan få ny innebörd,
så jag sprang som en komet
och jag flög

Men ingen lyssnar
om man flyger högt,
högt över taken
så att ingen hör

Vi levde i en text
som om det vore perfekt,
helt perfekt,
men en av oss måste bli man
Det blir man om man bor
i en stad av ord

Jag ville visa alla hur man gör,
hur samma ord kan få ny innebörd,
så jag sprang som en komet
och jag flög

Stäng

Foto: Jenniann Johannesson